Josephinewestling - Mamma till Vira - Sambo - Vardag

V A R N I N G - LÅNG TEXT!
Jag har kortat ner den ganska mycket och skrivigt med det viktigaste.

Allt började på morgonen Tisdag den 8 Juni 2010 kl 8.40. Vi åkte upp till sjukhuset för att gå på ett rutinultraljud då jag hade gått över 11 dagar. Vi skulle kolla hur lilla “pyret” i magen mådde. Den mådde bra och hon sa att det skulle bli en bebis runt 3200-3300g. Jaha va skönt, vi som trodde att jag skulle få en bebis närmare 4000g eller över. Eftersom jag hade en sån stor mage :P På Ultraljudet så visade det sig att det var lite fostervatten kvar. Jag sa till Sebastian att det var bäst att han ringde till Johan så han fick öppna butiken. Vi fick gå in i ett annat rum och dom kopplade på CTG. När jag hade legat med det på mig i en halv timma så skulle det komma in en doktor. Även här så sa jag till Sebastian att han skulle ringa till Kevin så han kunde jobba istället för honom. Då Sebastian skulle börjat kl 12 istället för öppningen som Johan tog. För vi visste ju inte hur lång tid detta kunde ta. Vi fick sitta inne i rummet och vänta, efter en timma så kom doktorn in. Under den tiden så hade jag läst igenom några tidningar, klättrat på väggarna, stått och dansat och vara varit allmänt pirrig. Då hon kände efter hur mogen tappen var och om jag var öppen. Hon gjorde även en hinnsvepning. Obekvämt som tusan var det! Hon frågade oss hur vi kände om vi ville bli igångsatta osv. Vi sa att det inte spelade någon stor roll. Bara barnet mår bra så mår vi bra, sa vi. Hon gick ut och skulle diskutera och prata med dom andra om detta.

Efter en liten stund så kommer en barnmorska in och säger - Ja ni skulle bli igångsatta idag va? Både jag och Sebastian tittade upp på varandra och utbrast - Vaaa? samtidigt. Då tyckte hon det var konstigt och frågade vad jag hette och gick ut och skulle kolla om det var rätt. Hon kom tillbaka med en annan barnmorska och sa att vi skulle bli igångsatta. Hon frågade även om inte doktorn hade sagt det till oss, vilket hon inte hade. Hon skulle ju ut och diskutera. Men hon kom aldrig tillbaka med beskedet. Dom frågade oss om det var något vi ville åka hem och hämta. Ja allt, vi hade inte tagit med oss något. Eftersom vi trodde att vi bara skulle gå på ett Ultraljud.

När vi väl kom ut från sjukhuset så ringde vi alla våra föräldrar och berättade om läget. Åkte hem och kollade igenom BB väskan så man inte hade glömt nått. Tog alla våra saker som vi skulle ha med oss och åkte och käkade lunch med min pappa. Herregud vad pirrig man var, kunde inte prata om något annat. När vi väl hade ätit upp så åkte vi tillbaka till sjukhuset. Vi kom dit vid 13.00.

Vi fick ett eget rum och vid 13.30 så kom en barnmorska in och tryckte upp en smula av ett piller. Så att tappen skulle bli mjukare och att det hela skulle sättas igång. Fick även ligga med CTG igen för att kolla hur barnet mådde. När det var klart så berättade dom att middagen serverades kl 16.30 och att nästa bedömning skulle vara 19.30. Så jag och Sebastian gick ner till kiosken och köpte en glass och några tidningar. Satte oss i solen och efter det tog vi en promenad runt sjukhuset. Underbart väder var det. Under promenaden så började jag att känna lite lätt i magen, så som jag hade haft kvällen innan. När vi kom upp till rummet igen så fick jag min middag. Som innehöll korv med potatis. Potatisen var hård och korvarna var äckliga, ingen smak alls. Efterrätten var till och med äcklig.

Jag började att känna lite mer. Vid 18 tiden så bestämmer sig Sebastian för att gå ner och köpa mat. Man vet ju aldrig när det är dags och han måste ju också få i sig mat. Under den tiden så ligger jag och prata med mamma i telefonen. Hade några värkar under den tiden.

Vid 19 så kommer dom in och kopplar på CTG igen och jag har täta sammandragningar/värkar. Dom känner efter och jag är öppen 4cm. Dom frågar om jag vill ta EDA eftersom jag har väldigt ont. Men jag är mycket tveksam, eftersom jag har sagt att jag inte vill ha bedövning. Vill prova att bada innan och känna hur det känns.

19.55 Upplever jag badet som mycket skönt. Och det var det, en stund. Sen blev det alldeles för varmt och jag fick väldigt mycket värkar. Ber Sebastian att ringa på klockan. Barnmorskan kommer och frågar vad det är och jag säger att jag vill prova EDA ändå.

Vid 20.15 kommer jag upp ur badet.

20.40 så får jag börja med Lustgas/Syrgas 50/50. Weehoo, vad det började att snurra. Jag hade yrat nått om att det var länge sedan jag var så här full. Haha!

20.45 Kände dom efter igen och jag var öppen 9cm. EDA hinns inte med.

20.48 så kopplades Skalp CTG på.

20.55 så tillkallas Jour dr,Alm då “pyret“ går ner till 80-90spm. Dom håller på att flytta runt mig. Ber mig att vänta på mig, ställer mig på alla fyra.

21.00 så hämtar “pyret” upp sig igen. Jag hade inte en aning om detta, utan det har Sebastian berättat efteråt. Jag var i min egna lilla värld just då. Lustgasen blev min bästa vän. Var mycket lättare att andas och ta värkarna i masken. Blev ett jävla tryck neråt och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.

21.20 började mina krystvärkar.

21.29 föddes världens finaste flicka som fick namnet Vira. Hon vägde 3162g och var 51cm lång. Det var även då ett nytt kapitel i våra liv som började. En av dom bästa stunderna i mitt liv.

Jag hade ställt in mig på det värsta. Att det skulle göra skit ont att föda barn, att det skulle vara jobbigt och ta lång tid. Jag fick en mycket positiv förlossningsupplevelse. Det gick fort och gjorde inte alls så ont som jag trodde. All smärta försvann såfort Vira kom ut. Hon är det bästa som någonsin kunde hända mig. Hon är mitt lilla hjärta. ♥